Min fru körde hunden till veterinären, och redan på vägen började hon ana att hon hade begått ett fatalt misstag. Nu fanns det i huset inte längre ett olyckligt djur, utan två…
Det blev tydligt så fort kattungen dök upp. Eller, den dök upp… egentligen hittade de den på soptippen. Någon hade helt enkelt slängt bort det lilla livet där…
Min fru gick ut för att slänga soporna, men kom tillbaka hem med ett nytt familjemedlem. De kallade honom Nevik – från “olycksfågel”. Första grejen han gjorde var att sätta fram sina två framben i den heta soppan.
Och medan min fru försökte fånga det lilla skräckslagna och skrikande livet på bordet, hamnade hans bakben i en skål med grädde. Och därifrån började kaoset… Nevik hamnade ständigt i problem. Han vred alla fyra tassar bara genom att hoppa från sängen.
Han välte glas, skålar och vaser från bord och hyllor och lyckades samtidigt slå sig själv i huvudet med samma saker – bara för att han alltid hoppade rätt under dem.
Om det låg salt på bordet, höll alla sina händer över det. De visste – nu skulle Nevik hoppa rätt i det!
Tre gånger fick han elektriska stötar. Katter brukar inte överleva sådant, men tydligen höll en skyddsängel ett öga på honom. Veterinären fick återuppliva honom tre gånger…
Flera gånger försökte han drunkna i en hink med golvvattnet. Varje gång drog de upp honom. Efter det lämnades inga hinkar med vatten utan uppsikt.
Nevik hade även ett väldigt originellt sätt att hoppa på. Han träffade aldrig dit han ville. Han slog i allt – hörn, speglar, armstöd… Kort sagt, ni förstår själva.
Min fru tog honom även till spådamer, som skrattade men tog betalt och försökte “ta bort” olyckan från den stackars katten med ägg. Men efter att Nevik hade förstört servis hos varenda en av dem spred sig hans dåliga rykte, och ingen häxa ville längre ta emot honom.
Trött på alla incidenter, frågade min fru en bekant om råd, och hon föreslog att de skulle skaffa en kompis till katten, eller kanske en hund.
Det gjorde min fru väldigt glad. Och till stor glädje för dottern och frun köptes en liten, men… skrämmande chihuahua.
Varför skrämmande? Har ni någonsin sett detta lilla djur på nära håll, som på avstånd liknar en hund? Och har ni hört dess skällande… eller ja, det låter mer som hosta än skäll. Om ni har sett det, förstår ni.
Allt blev ännu tydligare nästa dag. De bodde i sitt hus, och där fanns även möss…
Nevik var inte rädd för mössen. Nej, han älskade att titta på dem och ibland lekte han till och med kurragömma med dem. Därför hade de satt ut musefällor.
Och naturligtvis fastnade hundliknande varelse vid namn Rex i en av fällorna…
Min fru körde den gnällande hunden till veterinären och redan då började hon misstänka att hon hade begått ett fatalt misstag. Nu fanns det alltså inte ett, utan två olyckliga djur i huset…
Nevik tog på sig rollen som chef över den nya olycksfågeln. De gick ut på gården tillsammans, och de behövde ständig uppsikt.
De råkade ut för myror, getingar och bin. Gåsen försökte alltid picka dem och hönsen hacka. Kort sagt, ansvarsförpliktelserna ökade.
Men en vacker dag förändrades allt…
Mannens fru hade parkerat bilen precis utanför huset, där han åkte till jobbet. Tack och lov fanns det gott om plats. På morgonen gick han ut med en kopp kaffe, låste grinden, satte sig i bilen och körde iväg.
Just den morgonen, som alltid, hade Nevik vält kaffekoppen och tappat smörgåsen på golvet, men istället för att gömma sig under bordet, sprang han mot dörren och stod där som en ogenomtränglig vägg.
Mannen försökte knuffa bort honom, men fick ett slag med tassarna och en böjd rygg.
— Åh, du rackare!!! — skrek han. — Inte nog med att du vält kaffet och tappade smörgåsen, nu slår du mig också?! Gå därifrån!
Han försökte sparka bort katten, men då…
Från under sängen hoppade en skrämmande varelse, liknande en hund, hostandes på ett sätt som nästan lät som skällande, redo att skydda sin kattvän!
Den lilla hunden stod upp, med sina tunna, skakiga tassar utspridda. Han täckte Nevik och hostade. Han visade sina små tänder och i ögonen fanns beslutsamhet och ilska:
— Jag låter honom inte skadas!!! — sa hela hans uppsyn. — Jag dör hellre än att flytta mig! Du får döda mig först!
Situationen blev riktigt allvarlig.
— Vad håller ni på med, grabbar?!!! — utbrast mannen. — Jag kommer för sent till jobbet!!!
Han rusade in i sovrummet där hans fru sov:
—Vakna! Jag måste till jobbet! De här två släpper mig inte förbi!
— Vem? Vad? — frågade frun förvånat, halvsovande.
När de kom fram till de två olycksfåglarna, som stod vid dörren, hördes ett fruktansvärt brak utanför.
De rusade ut i gården och såg: en stor mjölktruck, som levererade mjölk till butiker, körde i full fart utan bromsar rakt in i deras bil och krossade den till en hög av skrynklig metall.
Den nyfyllda kaffekoppen föll ur mannens händer… Truckföraren hämtades av ambulans med hjärtinfarkt. Sånt händer…
Från och med då lät Nevik och Rex mannen passera lugnt, men han stannade alltid vid dörren och frågade den lilla duon:
— Grabbar, hur är det ute? Allt okej?
Rex visade tänderna och nickade…
Tror ni att de nu har tur? Inte alls!
Den här lilla duon fortsätter att hamna i alla möjliga och omöjliga situationer. Och de är oändliga, men nu lyfter ingen händerna mot himlen, räknar förluster eller beklagar sig över olyckan och sina stackars ägare.
Nu blir de burna, pussade och torkade från grädde och soppa. Rex fick ett dyrt och mycket vackert halsband, och Nevik fick klösträd i alla hörn och en egen säng.
Men han sover inte där, eftersom han föredrar att sova vid ägarnas fötter, vilket ofta leder till att han faller och skriker mitt i natten…
På skriken kommer hans vän Rex, som just då sover i den nya sängen, hostar för fullt och lovar att slå vem som helst som skadar hans älskade kattvän.
Efter ungefär en halvtimme somnar hela familjen igen. Rex och Nevik läggs mellan makarna i sängen, så att alla kan sova till morgonen…
Om ni fortfarande inte förstår poängen, bläddra ner lite.
Som alltid handlar allt detta om samma sak — kärlek. Man älskar inte Rex och Nevik för att de har tur eller otur, utan helt enkelt för att de finns.
Och det är den största lyckan av alla!
Sådär.
