I september 1969, i byn Ržavchik, belägen i Tisul-distriktet i Sibirien, började ett team av gruvarbetare att extrahera kol i en gruva i Kemerovo-regionen.
På ett djup av cirka 70 meter stötte arbetarna på en mystisk sarkofag, uthuggen i otroligt slät och vit marmor, cirka två meter lång.
Det var en av gruvarbetarna, Ivan Karnauchov, som först lade märke till den ovanliga upptäckten.
Överraskad och fascinerad informerade han omedelbart gruvledningarna, och under deras överinseende lyftes sarkofagen försiktigt upp från marken.
Nyheten om fyndet spred sig snabbt genom trakten och snart samlades en folkmassa av nyfikna människor som ville bevittna öppnandet av detta extraordinära föremål.
När sarkofagen till slut öppnades, stelnade alla på plats av häpnad.
Inuti vilade en kvinna, vars kropp var i en otrolig bevarande, inlagd i en okänd vätska. Hennes hud såg oskadd ut, som om hon just hade somnat.
Hennes ansiktsdrag var fina, och hon bar en fantastisk klänning, sydd av ett material som inte var känt på den tiden.
Sarkofagen verkade ha begravts för hundratals miljoner år sedan, vilket helt ifrågasatte all känd historisk och vetenskaplig kunskap.
Mysteriet blev ännu mer gåtfullt när sovjetiska myndigheter anlände till platsen. KGB-agenter beordrade omedelbart att området skulle evakueras.
Alla vittnen tystades, och sarkofagen, tillsammans med sitt mystiska innehåll, transporterades till en okänd plats.
Sedan dess har ingen officiell information om händelsen offentliggjorts, vilket har lett till otaliga spekulationer och teorier.
Vissa tror att det är ett bevis på existensen av glömda, forntida civilisationer, medan andra föreslår att det kan vara ett spår av utomjordiska varelser som besökte jorden för miljontals år sedan.
Historien om Tisul-sarkofagen förblir än idag ett olöst mysterium, vilket fortsätter att stimulera debatten mellan förespråkarna för förbjuden arkeologi och skeptikerna.
